
Äldreboendet Solrosen – en hemskt orolig saga av Frida Turander
Det trångbodda och överbelagda äldreboendet Solrosen som en gång var den lilla stadens stora stolthet börjar nu bokstavligen att rämna i fogarna. Bristen på resurser och personal göms bakom vackra ord, handlingsplaner och fem budord broderade på väggtavlor. Kommer den ärtiga äldreomsorgschefen Lovisa lyckas finna nya vikarier? Vågar den utarbetade undersköterskan Lotta någonsin sjukskriva sig? Och hur ska den nya sjuksköterskan Anna kunna praktisera sina nyinlärda kunskaper bland alla skrymslet och vrår?
Sagan om Äldreboendet Solrosen är en uppskruvad och humoristisk skildring av dagens äldreomsorg.
Omslaget är gjort av författaren själv.
Kolla på boktrailern:
(Trailern är gjort av författaren själv!)

Frida Turander är själv undersköterska i äldreomsorgen och med sin blogg Grötkokande samarit och sina Omsorgskottar på sociala medier kämpar hon för bättre arbetsvillkor inom vårdsektorn.
Smakprov Äldreboendet Solrosen – en hemskt orolig saga: Ett större smakprov finns på smakprov.se!
Den Sverigedemagogiske kommunpampen Jonas Svensson satte morgonkaffet i vrångstrupen och ringde mäkta upprört upp sin partikamrat, tillika ordförande i omsorgen Håkan Löf som även han hade satt kaffet i vrångstrupen när han läst och sett bilderna i Arne Starks artikel i Lokalbladet. ”Det står i Lb att personalen har slängts in i ett krig och… och…” Nu var Jonas så pass upprörd att han nästan tappade talförmågan när han studsade upp och ner hemma i sitt stålblänkande nyrenoverade kök där ingen någonsin lagade mat. ”…att, att det är Solrosens uråldriga och ombyggda lokaler… och, och organisatoriska brister på ledningsnivå som är orsaken till den explosionsartade smittspridningen. Håkan, för fan, lös det här!”

Äldreboendet Solrosen ligger ganska nära verkligheten på många sätt. Samtidigt som den skruvats till. Och det är närheten till hur det verkligen fungerar som gör den så läskig, som gör att skrattet fatsnar i halsen emellanåt. (Catarina Berglund, Kommunalarbetaren 2022/1)

Den här skildringen är ett viktigt vittnesmål, skrivet av en författare som också är yrkesverksam som undersköterska i äldreomsorgen. Det är en färgglad och humoristisk fresk i ett ämne som borde angå oss alla – men det är ingen rolig läsning. (Boktips på Linnéuniversitets webbsida)
Berättarstilen är kraftigt ironisk, ibland hätsk och högtravande och det finns väldigt mycket av metaforer och adjektiv. Men budskapet är starkt och angeläget. Så viktigt att de här frågorna lyfts i allt prat om välfärdssamhället och där klyschor av ohederliga politiker tillåts sopa verkligheten under mattan.
Turander skriver med hjärta och lungor för vårdpersonalen som sällan får komma till tals. Tummen upp för det och fortsätt skriv Frida! (Boknoter)

Läsarrecension:
”… den mest underhållande klarsynta mm mm bok jag någonsin läst. Sträckläste trots att jag inte ville komma till sista sidan…Hoppas denna läses av måånga för den rör och berör alla! Ska för första gången läsa om en bok. (Lena)
”Boken var kanon, jag sträckläste den igår kväll! Jag gillar författarens berättarstil där hon beskriver samma scen från flera olika perspektiv och som anställd i sektorn känner jag igen mycket trots att det ska vara fiction rätt igenom. Mycket bra!” (Kattarina )
”Läser den med stor behållning – får lägga ifrån mig den då och då pga av attacker av skrattparoxysmer… hög igenkänningsfaktor efter att ha ägnat minst tjugo år av utbildningsverksamhet inom äldrevården i Västmanland och Dalarna! Det bästa som skrivits om den utsatta och pressade situation som vårdpersonalen har – hjältar i välfärdsSverige (men hur länge orkar de?) (Erik)